morgonkotte

Fy vad man mår dåligt i huvet . Jag har så mycket oro i kroppen. Dels för hur allt ska gå med firman och dels för Sveriges framtid. Det liknar ju ingenting det här. Vad är det som gör människor så otroligt fartblind och korkad?. Hur kan man inte se vad som pågår? Jag önskar så otroligt mycket att jag fick vinna på lotto och emigrera från både löst folk här hemma och landet för jag hör inte hemma här. Känner mig otroligt ensam . Även fast jag har världens bästa flickvän som stöttar och finns till hela tiden. Jag är så Slut att jag bara vill krypa under jorden och vara ifred. Jag trodde jag hade kompisar i vått och torrt. Men tji fick jag igen. Tänk att man alltid passar när dem själv har problem. Då ska man lyssna och finnas till. Men när en annan har det jobbigt så är det en annan femma. Bara att kunna ringa och kolla läget? Vars finns det? Gör inte vänner sånt?. Äsch tänker jag. Det finns andra att anförtro sig på. Men den bittra verkligheten är att det inte finns det. Tänk att det inte ska finnas ngn som kan bara sätta sig ner och lyssna och stötta mig utanför mitt förhållande. Jag mår så dåligt att jag blir tvungen att dricka om kvällarna för att kunna sova och slappna av någorlunda. Sådär. Osammanhängande känslor som skulle ut. Heja Putin